zebratankar

1. Erik äter glass (panna cotta och papaya?)
2. Jag har ätit min glass (mandarin- och hallonsorbet)
3. Vi hittar ut ur visby och hittar vatten - tar kort på muren
4. Jag sitter på en bänk och tittar inte på vattnet
5. Mysigt och lummigt och murigt
6. En kyrka?
7. Mysig visbyisk gata
8. Erik sitter på ett typiskt gottlänskt får
9. BISKOPENS PRIVATA PARKERING FFS
10. Stor kyrka
11. Erik är cool i mina prickbrillor
12. Lite typisk Visby-mur sådär
13. Lite mer mur och ett torn och ett Erik-knä
14. Dricker te på kinarestaurant (som hette... Restaurant China)
15. Visby från hamnen
16. En massa vatten och en rätt så läcker himmel

Vårt tält. Här står det upp och det är mörkt ute. Gissa klockslag?

Det här är henns jättefina låt "Isabella" som jag smått knarkar just nu

Klicka på bilderna, i den ordning de är utplacerade, läs, och njut av min underbara vän.

Det är så fint att vakna till vaniljyogurt, ananaste och Velvet Underground.

Sista jobbdagen idag.
   Väldigt bra dag.
   Både Elin (moster) och hennes ungar samt Erik kom och hälsade på. Bäst var såklart Erik. Men småkussarna var trevliga att träffa, de var lugna idag (åtminstonde två av dem har ADHD).
   Fick erbjudande om att jobba i helgen också, för att hjälpa de som ska ha nästa period till rätta, och det är förstås ett otroligt frestande erbjudande, men nej. Jag ska till Eriks stuga och vet inte hur länge jag blir borta. Vill faktiskt hellre dit än hänger på Norra.

Är sjukt trött. Har sovit jättedåligt de senaste nätterna, och nu har jag inte heller ätit mat sedan halv ett. För glass, choklad och toscakaka räknas inte som mat, väl? Så, jag försöker tvinga mig att hålla mig vaken. Det går... sådär.

Te, Joy Division och After Eight.

Jag är så trött.

Ifall vi nu ska ha en tävling i stil med "mest misslyckade människan", "mest mongade icke-mongot", "most fail human ever" eller dylikt så föreslår jag att ni slutar leta. 2010 förstapristagare är funnen.
   Efter att ha suttit så fint och knåpat ihop ett brev vid mitt fina lilla stor skrivbord med bläck och stålpenna ska jag sträcka mig efter vad det nu var (ett skrivhäfte tror jag). Vilket jag inte borde ha gjort. För när jag gör det slår jag till en penna som slår till ett annat block som slår av locket på bläckburken. Locket har i sig en sån där lite gummitutagrej, så när den faller av slås hela burken med. Locket landar lite snitsigt på ett papper. Ingen skada skedd. Burken hoppar snyggt rakt mot mig, med öppningen öppåt. Jag stäcker reflexmässigt fram handen för att fånga den - och slår till burken så den snor sig och jag fångar den upp och ned. Allt bläck rinner ut över min klänning och golvet och det landar liksom på klänningen så när jag kastar mig upp för att rädda datorn så spyr klännigskjolen bläck över hela väggen bakom/under bordet. Kutar ut i badrummet med bläck i ett snyggt mönster över hela benen - och på så vis rinner bläck över hela golvet.
   Och det är klart. Det gick bort. Relativt lätt (efter först blivit grått och geggats ut över varrenda liten synlit kvadratmillimeter gick det att gå en andra runda med svabben och gnugga bort det).
   Men jag har bläck över hela kjolen på favoritklänningen (gode gud om du finns låt det gå bort i tvätten) och över halva hörnet på datorskärmen. Nu ser jag inte vad klockan är. Har även några fruktansvärt svarta knappar på höger sida av tangentbordet.
   Jag har bläck på armarna, men jag tror jag fått bort det mesta från benen.

Och.

Jag har blod i ansiktet. Över halva näsan. Jag har inte under hela kvällen börjat blöda och jag har inget sår i fejjan. Men det är hundra procent seriöst blod, för något annat finns inte i min ägo som ser ut så. Eller smakar så (jaaaaaaa, det är levrat och därmed är jag skitäcklig men jag var tvungen att dubbelextrekolla, faktiskt).

Hur fan?

Jag är flera kilometer trött. Har en sockerkaka i ugnen gjort på två ägg, varav ett är lagt av en av hönsen på jobbet. Det är ett bra jobb. Jag är lite dagvill och inser att jag är för trött för att träffa människor så mycket - jag är påväg att bli rädd för folk igen, och att ständigt vara bland hundratals människor (speciellt barn, brr) gör mig trött på alla sätt och vis. Men jag klagar ändå inte. Det är ett bra jobb med trevliga människor och mysiga djur. Inte är det någe tungt eller jobbigt heller.
   Ska tillaga en sallad eller så att leva på imorgon och sedan äta mig mätt på massor av sockerkaka.

Tröttkramar på er alla!

Inatt ska jag sova alldeles ensam och det skrämmer skiten ur mig. Jag ogillar att vara ensam hemma och jag är smått livrädd för att sova ensam. Eller sova och sova, det brukar inte bli så himla mycket sömn, jag brukar vara upptagen med att ha ångest. Förhoppningsvis blir det annorlunda inatt, annorlunda eftersom jag är äckligt trött och annorlunda eftersom jag vet att jag måste upp sjukligt tidigt imorgon för att gå till norra. Jag tror och hoppas det.
   Har hittils jobbat två dagar, vilket har varit jättekul och jättebra. Dock börjar jag jobba ensam fyra timmar om dagen från och med imorgon så det känns överläskigt. Speciellt eftersom det första jag måste göra när jag kommer dit är att hämta en nyckel som finns på ett av universums seriöst läskigaste ställen där det kan gömma sig allt möjligt. Fast jag klarar mig nog, lite ensamtid med djuren är alltid trevligt.

Nu ska jag kila i säng, bättre att lägga sig nu än om ett par timmar när jag kommer vara uppskrämd och osovbar.

Kramar till alla!