Genom papperstunna ljuskäglor ser jag skuggor som inte längre finns

Oj oj oj. Jag har så fina idéer för tavlor. Är verkligen inne i en skaparperiod just nu. Sörjer att jag inte har fler dukar (än de fem tomma jag har hos mamma). Oljefärger är underbara. Nycklar, tangenter och glasögon är underbara. Lim, ståltråd, nålar, sytråd och sträva penslar är underbara.
   Så fint.

Jag har blålackade tånaglar, matchande hårspänne och en blåblommig sjudeccilitersmugg med ananaste. Sömngrus i ögonen och sömngrus i hjärnan med bara oro i kroppen. Oro och saknad och lugn. Jag kan konsten att motsäga mig själv och mina känslor.

Idag fick jag en dammsugare av mamma. Samt festis och chokladruta. Den delade vi på. Det var gott. Solen var god. Erik var god.

Jag mår inte hundra. Men jag är så glad ändå. Det finns så mycket fint. Jag har så mycket fint runt mig. Jag kan till och med skapa fint - jag blir nästan helt nöjd med nästan allt jag får till med penslar och fantasi och jag vill ha det på min egen vägg. Sällsynt.

Förlåt oredan. Min hjärna är trött. I sängen ligger "Känn pulsen slå", "Natural Born Killers" (som bok, yes, jag är lite nördig), "White line fever" och "Dagen min dotter blev galen" och lockar på mig. Så spännande det ska bli
vilken jag kommer öppna först! Som en present åt mig själv. En present fylld med fina ord.
   Åh. Skriv mig brev! Jag behöver fina ord som bara är till mig. Jag samlar på dem. Ord som jag kan läsa tusen gånger tusen utan att det blir jobbigt. Det är ju så lätt att det blir så ibland.

Kommentarer
Postat av: Ria

Postat! Dock var jag lite hyper när jag skrev, så det kan vara lite in the face och jobbigt, men mest hoppas jag att du finner det lika roligt att läsa som jag tyckte det var att skriva till dig. ^^ Papperskram!

2010-07-25 @ 14:54:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0