Vinnaren tar allt och förlorar allt.

Ifall vi nu ska ha en tävling i stil med "mest misslyckade människan", "mest mongade icke-mongot", "most fail human ever" eller dylikt så föreslår jag att ni slutar leta. 2010 förstapristagare är funnen.
   Efter att ha suttit så fint och knåpat ihop ett brev vid mitt fina lilla stor skrivbord med bläck och stålpenna ska jag sträcka mig efter vad det nu var (ett skrivhäfte tror jag). Vilket jag inte borde ha gjort. För när jag gör det slår jag till en penna som slår till ett annat block som slår av locket på bläckburken. Locket har i sig en sån där lite gummitutagrej, så när den faller av slås hela burken med. Locket landar lite snitsigt på ett papper. Ingen skada skedd. Burken hoppar snyggt rakt mot mig, med öppningen öppåt. Jag stäcker reflexmässigt fram handen för att fånga den - och slår till burken så den snor sig och jag fångar den upp och ned. Allt bläck rinner ut över min klänning och golvet och det landar liksom på klänningen så när jag kastar mig upp för att rädda datorn så spyr klännigskjolen bläck över hela väggen bakom/under bordet. Kutar ut i badrummet med bläck i ett snyggt mönster över hela benen - och på så vis rinner bläck över hela golvet.
   Och det är klart. Det gick bort. Relativt lätt (efter först blivit grått och geggats ut över varrenda liten synlit kvadratmillimeter gick det att gå en andra runda med svabben och gnugga bort det).
   Men jag har bläck över hela kjolen på favoritklänningen (gode gud om du finns låt det gå bort i tvätten) och över halva hörnet på datorskärmen. Nu ser jag inte vad klockan är. Har även några fruktansvärt svarta knappar på höger sida av tangentbordet.
   Jag har bläck på armarna, men jag tror jag fått bort det mesta från benen.

Och.

Jag har blod i ansiktet. Över halva näsan. Jag har inte under hela kvällen börjat blöda och jag har inget sår i fejjan. Men det är hundra procent seriöst blod, för något annat finns inte i min ägo som ser ut så. Eller smakar så (jaaaaaaa, det är levrat och därmed är jag skitäcklig men jag var tvungen att dubbelextrekolla, faktiskt).

Hur fan?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0