Jag.

Jag vet inte vart Gizmo är men Dexter ligger under mitt täcke och sover. Gizmo är lite sne på mig för att jag höll honom vaken halva natten, som straff tyckte han att det var dags för mig att kliva upp så fort han kom hem efter morgonpromenaden med mamma.

Jag tyckte inte att det var dags att stiga upp, jag gillar att sova mer än fem timmar per natt. Speciellt när man har noll energi kvar.

Jag spydde galla över toaletten igår. Det låter som jag var led på toan, men bokstavligt alltså. Fast i och inte över. Det är himla viktiga grejer.

Jag har börjat alla stycken med "jag". Ibland gör man sånt, omedvetet. Delar in allt i amerikanska rapportstycken och låtsas som det regnar, samtidigt som man upprepar sig själv på ett poetiskt/irriterande vis.

Jag ska visa två bilder för er. Två bilder på mitt falska leende. Två bilder där mina tänder syns och där ingen tanställning syns (på första syns dock lite av tråden som går över framtänderna, det är en lösgom förstår ni och den ska jag ha dygnet runt i ett år. Igår på UMR-mötet hade jag haft den en timme, så jag sluddrade rätt friskt mellan varven).



Jag gillar att jag ändå på något sätt ser fräch ut fastän jag inte har mer i magen än lite vatten och ännu mindre te. Jag ogillar att jag till och från får värsta magupproret. Det är inte angenämt, men vad ska man göra?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0