zebratankar

Mwiiiiiihi, jag har sett Ållateatern och den var helt underbar. En massa små supersöta retards spelade upp "den inbillade sjuke" och de var så charmiga så man höll på att smälla av. Dessutom var de sjukt bra skådisar (och dansare och sångare), inte bara med mongomått sett. Och okej, det var typ inga mongon med (eller jo, ett par tre stycken) men det är så mycket enklare att skriva mongo och retards än utvecklingsstörda (förresten är inte det heller så jävla PK nu för tiden, det heter något annat och utvecklingsstörd är nästan lika fult som mongo).
   Skitsamma, folk fattar vad jag menar, och jag säger/skriver inte mongo i nedvärderande syfte, ty dessa skådisar var helt underbara. Brukar inte ha mongo som skällsord över huvud tagen. Äh.

I morse satt jag vid datorn för att låta tiden gå och stötte då på namnet Sofia Gisberg någonstans. Jag vet inte vart, i vilket sammanhang, eller varför hennes namn skulle finnas på någon av de sidor jag roade mig med. Men. Skulle nu lite snabbt googla fram namnen på personen som ritat Vängåvan-fontänen. Gissa vad hon hette. Annette Dahl. Nej, jag skämtade. Sofia Gisberg såklart.
   Snacka om olustkänslor jag fick där.
   Hon var förresten ganska tuff hon, Sofia Gisberg. Rätt söt och med små runda glasögon fastklämda på näsan och med en liten kedja på ena sidan. Dessutom formgav hon hur nobelldiplomen skulle se ut. Inte illa pinkat för att vara kvinna. Inte illa pinkat över huvud taget faktiskt.

Well, nu ska jag sova. Upp tid-tidigt imorgon och traska runt på stan med klassen och babbla om arkitektur i Sundsvall. Jag och Alex fick äran att prata om Vängåvan. Kallt som attan kommer det nog vara, men förhoppningsvis intressant. Efter det ska vi lyssna på nya rektorn och bekanta oss lite med nya lokalerna och sen ska jag vara med Erik.

Äuwik. Kan man säga. Det är kul.

Glada godnatthälsningar från retardhannah. Pft.