Jag hörde ett sånt bra citat på radion idag. Synd att jag har glömt det. Det var väldigt, väldigt bra.

18.03 rullade bilen från gården. Med Elvira vid ratten. 20.51 stannade bilen på parkeringen utanför huset.
   Den snabbaste färd mellan stuga och hus jag varit med om tror jag. Kanske. Jag vet inte. Men med tanke på att jag och Elvira körde första biten (åh, jag är hopplös vid ratten, men oh så kul det var att köra på trafikerad väg och genom söta lilla Hammerdal) så var det väldigt snabbt hemkommet.

Nu känner jag mig mest ensam. Och väldigt väldigt sorgsen. Böckerna jag hade till stugan är utlästa (Suhi för nybörjare, Änglarnas syster, Hon går genom tavlan ut ur bilden) och min pojkvän vill inte träffas, så jag har som ingenting att göra. Förutom att tycka synd om mig själv, dricka te och vänta på att det ska finnas varmvatten så jag kan duscha.

Å andra sidan så är jag ju himla bra på att tycka synd om mig själv, så det kan jag nog roa mig med hela natten om jag vill.
   Och det bestämmer jag mig nu för att jag vill.

Puss på er, gå och dränk er. Tänka sig, man kan vara himla bitter om man vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0