zebratankar

Ibland känner jag mig väldigt liten och ensam. Vetskapen om att jag är en mycket dum och naiv liten flicka slår mig i ansiktet.

Jag är inte redo att vara stor. Jag orkar varken vara mig själv eller masken jag visar för andra. Hur är det meningen att jag ska ta ansvar? Hur är det meningen att jag ska våga överleva i den stora världen? Jag vågar inte hålla kontakten med människor, jag vågar inte lära känna någon på riktigt. Ibland tror jag att jag bara känner låtsas-Alex och jag är rädd för att jag inte vågar lära känna min pojkvän.

Förlåt, men jag är en mycket, mycket ensam och rädd liten varelse.