zebratankar

Det är grymt illa när man är kräksjuk och svinhungrig. Speciellt när man bara vill kasta sig över allt vad mat heter men inte vågar äta ett russin i rädsla för att kräkas. Dock har jag inte kräkts mer sen i morse, även fast jag åt lunch på rostat bröd med ost (kanske ska låta bli att skriva att jag inte vågade röra mig på en halvtimme efteråt för det kändes som att jag skulle spy upp magsäcken).
   Förr hade jag inga problem med att spy. Mådde jag illa ville jag ha ut det, det kändes alltid bättre då. Tre års intensivt umgänge med Alex har fått mig att utveckla en spärr och jag har svårt för att spy och tycker det är extremt obehagligt. Eftersom jag vet att Alex inte vill träffa mig om jag gör det, även fast det kanske beror på rädsla/ångest/magkatarr/matförgiftning/annat som absolut inte på något sätt smittar.
   Jag vet inte ens om det är bra eller dåligt.

Bra iallafall att jag inte kräktes upp lunchen, nu ska jag sluta skriva om mitt maginnehåll och istället ta tempen (fryser som en liten gris) och önska för allt vad tygen håller att jag ska bli superfrisk ikväll.