zebratankar

Läste i en mattidning igår, där man hade frågat tre personer vad de bjöd på när det kom spontanbesök. Alla tre svarade att det nog blev kaffe, men inte får man spontanbesök inte - det här är ju Sverige!
   Det gjorde mig dyster.

Just spontanbesök och liknande har jag tänkt mycket på. Att det är så otroligt sällsynt. För visst är det underbart när någon singer på dörren och det visar sig vara en vän som bara kom för att plocka med en ut på promenad eller bjuda in sig på en kopp te och lite prat. Stanna en timme och sedan gå.
   Bor man nära (det vill säga ungefär tio minuters promenad eller midre) kan man ju traska bort till kompisen sin. Är denne inte hemma, eller har annat för sig - ja, då är det bara att gå hem igen, inget märkvärdigt! Bor man lite längre bort kan man ju sms:a eller ringa och bara höra sig för vad personen gör. Få är de som ljuger om man att man är med pojkvännen/ute på stan/ligger i badet/klipper hunden/med mera. När man sedan hörd vad människan har för sig kan man överraska med ett besök.

Jag kan själv sms:a en kompis vid lunchtid en ledig dag och höra vad den gör. Men även om denne inte gör något säskilt verkar de flesta bli obekväma om jag undrar ifall vi kan hitta på något. Likadant om man frågar under eller efter skolan.
   Hallå liksom! Vad är problemet med att göra något spontant? Måste man planera flera dagar innan?

Hej Sverige och svenska människor - kryp fram ur era skal! Så hemskt är det inte att bli nekad och så hemskt är det inte att få besök trots att man inte orkat klä på sig eller städat.