zebratankar

Jag fattar verkligen inte hur han gör! Men jag är glad. Verkligen. Han gör mig glad.

Nu tänker jag smsa honom och sedan imorgon när jag vaknar ska jag stänga av telefonen och bara starta datorn för att lägga över lite ny musik till musiklyssningsmojängen (en gammal mobil utan sim-kort, låter fräckare att låtsas som att det är något fett tekniskt och coolt) och sedan. Nada. Eller ja, jag startar teknikaparaturen på torsdag igen, men tills dess får man klara sig utan Hannah eller ta kontakt med henne på annat sätt. Typ hemtelen* eller spontanbesök** eller smsa Jess.

För nu ska jag ha gammaldags sommarlov. Med böcker i mängder och musik genom fönstret och blir jag allt för uttråkad går långpromenader alltid hem hos fyrbeningarna (hundarna alltså).
   Om ingen vill träffas. Ensamhet. Försöka minnas hur det var när jag kunde vara ensam veckor i sträck under sommaren, med bara böcker och min fantasi som sällskap. Kanske funkar. Två dagar. Fast i så fall kommer jag sakna en massa och ha lite övergivenhetsångest, men det får jag leva med. Faktiskt. Jag kan nog ta det.

*Ett hett tips är att fråga Lusse om mitt hemnummer, för hon är typ den enda som pratar med mig på den telefonen. Om man mot förmodan skulle vilja prata alltså.
**Är hos pappa, vilket kan vara bra info både för det eventuella telefonsamtalet och det i princip icke-existerande besöket.