zebratankar

En del skriver med så mycket kraft och känslor att man nästan inte vet vart man ska ta vägen när man läser det. Hittat en ...text som jag är handlöst förälskad i. På ett sätt önskar jag att det vore jag som skrivit den, så klart, men samtidigt inte, för jag vill inte vara med om det som man kan föreställa sig att den här tjejen gått igenom för att kunna skriva den.

Tova Nilsson har skrivit "Jag skulle bara skriva ett brev och säga att jag mår bra men jag saknar dig" (klicka på länken, hon är värd ansträngningen).

"Jag skulle skriva dig ett brev, och tala om hur jag mår och att jag mår. Men brevet saknar slutstation och är man fortfarande avsändare om man inte vet vem man är?

Det regnade imorse, om du inte hörde taket tala. Om du inte såg hur världen flöt ihop bortom fönsterglas. Solen sken när jag satte fot efter annan på den stig du aldrig vandrat. Solen sken idag, om din kind förlamats från värme. Om du inte ser ljuset längre.

Det är snart sommar nu, men det var ingen snö i julas. Januari blev februari och mars sprack upp i april vars knoppar brast i maj. Det är varmt nu, men det åskar ibland. Jag minns att du höll mig i handen ibland, hur lugn du var när stormen rev. Du brukade tona ner musiken, lyssna till vinden som rev i buskar träd och plast. Min spade bröts av vinden och min hink var fylld av vatten när solen spräckte molnen.

Det är snart sommar nu, och jag har vandrat ända hit. Jag har fortfarande fränkar på näsan om du nu minns och jag har färgat håret blont och brunt och ljust igen. Jag är nästan som jag var fast det är en hel livstid bort. Jag sjunger fortfarande falskt och det skär i hela mig ibland. Jag har köpt svarta vita röda skor men var inte orolig, mitt tomrum är inte fyllt. Det finns fortfarande plats om du skulle vilja men det vill du nog inte och det är det som hugger så i mig.

Jag skulle skriva dig ett brev och säga att jag mår bra och att jag fortfarande lever. Men blixten slog ner med att det inte spelar någon roll för dig och det var kanske bara mina fönsterglas som flöt ihop. Jag skulle berätta att jag mår bra men jag saknar dig. Jag har skaffat pojkvän och han håller mig i handen när åskan går ibland, så som du gjorde. Jag har köpt nya tröjor jackor mössa och vantar men jag fryser ändå. Jag vill inte sluta skriva mitt brev för det var så länge sedan och jag har så mycket att berätta och om jag klistrar igen kuvertet kommer jag se att jag inte har varken mottagare eller address och är man verkligen avsändare då?

Fan. Fan fan fan pappa. Jag skulle ju bara berätta att jag mår bra."


Första gången jag läste gick det rysningar efter ryggraden och jag blev seriöst tårögd.


Annars då?
   Jo, annars har Hannah gått i skola, hängt på kulturmaggan med Ria, Alex, Juho och Tomas från BodyHorror (det sista är liksom coolhetsfaktor hög och förhoppningsvis kanske Alex skriver ut en förklaring till varför en sådan tuff människa hänger med oss mindre tuffa människor för jag orkar inte) och varit med värdlens bästa Erik.
   Jag, Alex och Erik bakade asmegagod pizza hos mig innan Alex teater. Sen har jag och pojken min myst hela kvällen. Hoho, jag är kär.

Imorgon fyller Elvira år, vilket är lite tärt, för då får inte jag spendera någon tid på onsdagscafé utan måste direkt hem efter skolan och stanna hemma hela kvällen lång. Vilket alltså innebär no Erik. På torsdag ska jag äta middag med Alex (kanske måste boka av pga pengabrist) och efter det blir det bild (även om jag inte äter middag med Alex måste jag hem och äta så jag kommer inte hinna ändå om jag slutar så sent som jag faktiskt gör). Bilden äger, att inte träffa Erik suger. På fredag ska jag äta middag och se på Hedbergskas vårshow med Lusse, vilket automatiskt innebär att det inte finns tid för Erik.
   Jag. Kommer. Dö.
   Okej, kanske inte, men det är superintekul att vara utan pojke i så lång tid. Usch. Det är synd om mig. Okej, det är synd om honom också. Är asavis på Alex och Juho som går i samma klass. Hm, det skulle nog vara tärt i längden, men hellre det än att "aldrig" träffas, faktiskt. Tänker dock ta igen det nästa vecka när vi är lediga torsdag och fredag, plus helgen, vare sig han vill det eller ej (fast det borde han vilja. Tror jag. Hoppas jag).

Mer än så kan jag inte tömma mig på och nu ska jag iallafall tvätta ur hårfärg och äta innan jag svälter ihjäl (jag är väldigt ofta nära döden har jag upptäckt).

Cheers